Nu sitter jag här hemma, aldeles ensam. Astrid är på dagis och Manne sover. Då tycker man ju att man skulle ta tag i saker och få sååå mycket gjort!! Men icke, jag vet inte vad jag ska göra det känns så konstigt att inte ha min lilla gullan hemma och det blir ju inte bättre av att hon är ledsen när jag ska lämna henne. Det är så himla jobbigt!! Jag har varit med i situationen många gånger själv men då har jag varit fröken och andra har lämnat sina ledsna barn till mig. Och jag vet att det går över så fort och så har de roligt och leker resten av dagen, men usch vad hemska det är att gå därifrån när jag vet att hon är ledsen och jag ska ju faktiskt bara vara hemma och vänta på att tiden ska gå så att jag kan få åka och hämta henne igen.
Men nu tog vi beslutet att hon skulle börja på dagis ett par månader innan jag ska börja jobba, och hon är ju trots allt två och ett halvt år och har fått vara hemma mycket mycket längre än många andra barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag kan tänka mig att det är jobbigt att lämna sitt gråtande barn. Jag kommer väl vara där nästa år då vi ska skola in Liam. Och precis som du skriver så vet man ju att dom slutar gråta rätt snabbt och att dom har jätte roligt. men oj så lätt det är att säga sånt till föräldrarna vars barn man har tagit emot.
Undrar hur jag kommer bli, när Liam börjar förskolan. då är det ombytta roller. :D
Fy, jag förstår dig precis. Ella har varit jätteledsen två dagar i sträck när jag lämnat henne och det känns så hemskt!!!! I dag höll jag själv på att börja lipa när ajg satte mig i bilen.... Ha det bra!
Agnes skrek varje dag i 3 veckor när vi lämnade henne på det första stället hon var på. Personalen ringde oss flera gånger så vi fick hämta henne då dom trodde hon var sjuk men hon vantrivdes faktiskt! Det är fruktansvärt men det går över! Tänker på er! Ha det gott! Kram
Skicka en kommentar