Usch... vad rädd jag blev!!! Torsdagen började med att Astrid vaknade med lite feber, 38.3, inte så farligt, hon fick en alvedon och vi tänkte inte så mycket mer på det. Framåt eftermiddagen började febern komma tillbaka men det var mycket på gång och det blev inte av att hon fick någon med alvedon. Hon var trots allt ganska pigg. Vi hade hantverkare här som fixade med pannan, och när de var klara röjde jag undan lite och fortsatte med hallen och alla skor o.s.v. Helt plötsligt ramlar Astrid och trillar bakåt och slår i bakhuvudet i skostället. Och så börjar hon att krampa!!! Ögonen rullar uppåt, bakåt och hon är inte kontaktbar. Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv!!!! Jag kallade på henna och skakade henne men jag fick inte kontakt. Min granne Ylva är sjuksköterska så jag sprang in med Astrid i famnan till Ylva. Hon ringer 112 efter en ambulans. Jag var ju ensam hemma och Manne låg och sov så jag fick väcka honom och åka in till sjukhuset med ambulansen. Under tiden på vägen i ambulansen är Astrid kontaktbar men är varken ledsen eller rädd, vilket hon hade varit i normala fall. Vi kommer in till akuten och Petter möter upp oss där. När vi kommit in och en doktor börjar undersöka henne blir hon normal igen och blir ledsen och vill upp till oss. Alla ser bra ut fast hon har en temp på 40.3. Och är jättetrött!! Antagligen är det en feberkramp hon har fått och trillat av det. Vi får stanna kvar för observation över natten och hennes temp kontolleras var tredje timme och hon får alvedon och ipren med jämna mellan rum hela natten. På morgonen verkar allt ok, så vi blir utskrivna och får åka hem.
Tydligen har Petter haft mycket feber-kramper när han var liten och det är vanligt att det går i arv. Nu måste vi vara mer uppmärksamma på om hon får feber och ge alvedon så att inte febern stiger fort, för det är det som ger kramperna. När den stiger eller sjunker snabbt.
Hon hade lite feber igår, men idag verkar hon vara feberfri!!
Jag har aldrig varit med om något så otäckt i hela mitt liv!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kan bara hålla med om att det är otäckt, Agnes har också haft feberkramp! Stackars lilla Asta-Pasta! Skönt i allafall att ni fick stanna kvar och bli uppkollade och att allt var bra! Många kramar från tjejkusinerna!
Fy vad otäckt, stackras lilla Astrid och er!!! skönt att allt har gått bra och hon är pigg igen! Man är så rädd att något ska hända dem!
Skicka en kommentar